SimonAdventure

Att vara 23 och känna att kroppen inte riktigt svarar på det man vill ha ut av den är inte kul. Sen ska jag inte glömma att jag inte har så stora problem finns ju de som har de värre typ handikappade eller dyligt. På ett sätt hade det varit bättre att vara det, ja alltså ha en anledning till varför det inte går som det ska. Var ju sjuk förra veckan och kroppen känns fortfarande ganska seg.

Men har nu tagit ett vad jag tror ett klokt beslut. Jag skjuter fram studierna denna hösten. Det är bara att inse att jag som person, där jag befinner mig i livet inte har kapacitet att klara allt samtidigt. Året började dåligt med sömnsvårigheter som följt mig från och till. Sjukdomarna har avlöst varandra och kroppen känns allmänt risig. Jag har aldrig känt mig stressad i huvudet men min kropp reagerar som om jag vore det. Sömnsvårigheter, oregelbundenpuls, huvudvärk, nackvärk och lätt att bli sjuk. Och det är bara att konstatera att de gånger jag kopplat bort något så har jag sovit bättre. Om det nu är som denna teori det vet jag inte men jag känner att det är värt att testa. Är trött på att inte må bra. Sen känns det ju lite märkligt egentligen, jag gör ju aldrig något jag inte tycker är kul. Men bara jag får komma tillbaka och kunna träna lite smått räcker med lite, promenerade i 40 min i skogen igår med Emelie. Kroppen min fylls med ett lugn och harmoni efter träning som jag inte kan vara utan.