SimonAdventure

Har lästa ganska många böcker nu under min Kretasemester. Vissa bättre än andra. Läste en bok av Leif GW Persson, tycker han är ganska skön när han syns i media. Lagom trött och ganska frispråkig i sina åsikter. Läste om hans karaktär Evert Bäckström, en figur ganska lik Persson själv. Trött, fet och alkoholist. Visserligen sa Persson i en radiointervju jag hörde att han inte hade alkoholproblem, det var något i stil med att eftersom han hällde ut ett tämligen dåligt rödvin som han drack till frukost så håller han koll på sitt drickande, han menade att en alkoholist aldrig hade slängt det. Gillade inte alls karaktären Bäckström, otrevlig, rasist, kvinnohatare, ja en riktig gris alltså. Men jag misstänker att författaren beskriver honom sådan för att framföra kritik till hur poliskåren ser ut på vissa ställen. Perssons författarskap anser jag i övrigt vara ganska tråkigt och enformigt. Jag förstod redan efter första kapitlet att Bäckström inte gillade invandrare, kvinnor eller homosexuella. Det behövde inte upprepas genom resten av boken. Själva intrigen för nästan enbart framåt med hjälp av spaningsmöten, tämligen trist. Hade jag haft något bättre så hade risken funnits att jag hade bytt bok.

Då måste jag säga att jag tyckte bättre om Johan Theorins bok Nattfåk. På omslaget står det att det är en kriminalroman men jag skulle snarare kalla den dramathriller. Även om Nattfåk innehåller sägner om folk som går igen och en del skrock så lyckas författaren fånga mitt intresse boken igenom. Berättar på ett sådant bra sätt och det känns som man lärkänna karaktärerna nästan omedelbart, och inte enbart det självklara utan att jag riktigt kan förutse hur reaktionerna ska bli. Det är inte för att Theorin har berättat för mycket utan för att han gjort det på ett bra sätt. Att själv tänka sig in i det huvudkaraktären utsätts för får mig att känna en stor klump i magen, måste vara ett bra betyg till Theorin.

En tidigare favorit är Håkan Nesser, även han har fått vissa av sina böcker om Van Veeteren filmatiserade och förstörda. Behöver dock inte alltid bli så, Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö blev däremot en riktigt bra film. Men nu har jag läst och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla . En bok som även den håller på att bli film och kanske kommer till hösten. Boken tycker jag är riktigt bra, den utspelar sig i Kumla sommaren 1967. Nesser verkar gilla denna tid själv som måste var då han själv var tonåring, han beskriver ganska bra om känslan som kommer med friheten i tonåren. Hur man kan börja leva ett självständigt liv när man får in lite egna pengar och börjar får framtidsdrömmar och blir förälskad. Ganska intressant att inse att det var ett helt annat förhållande till pengar och saker på den tiden, huvudpersonen vill sommarjobba och slita för att få pengar till musik och cigaretter. Att slita och jobba för pengarna verkar idag inte vara lika viktigt för de jag har träffat som sommarjobbar. De behöver liksom inte arbeta, de får det mesta ändå. Och måste de ta i på jobbet, ja då är det lättare att gå hem.

Kommer snart några fler bok ”recensioner”, är bra för mig att öva mig lite på att skriva. Vem vet jag kanske snart presenterar min inledning på min egen roman.